Efter besvikelsen i Brindisi går det nu nästan spikrakt uppåt – mot båtfärdens slutmål Venedig. Och det alltfort i bästa väder. Käthe Luthers dagbok: 

Torsdagen den 27 maj. Adriatiska havet.

I går kväll gick solen ner blodröd bakom sönderrivna moln och vi förutsade alla storm för i dag. Jag vaknade ofta på natten men märkte inte att fartyget skulle ha rört sig speciellt mycket. På morgonen överraskade igen synen av ett spegelblankt hav och en strålande blå himmel. Och så har det förblivit hela dagen i dag.

Efter morgonkaffet strök jag lite kläder och lappade barnens kläder lite. Mary ligger med feber, äter kinin och aspirin för att på morgonen åtminstone på något sätt komma på benen.

Då jag var klar gick jag upp. Luften var påfallande mild. Allt sammantaget – solen, himlen havet – var kostligt.

Till höger har vi i dag den Dalmatiska kusten. Höga bergiga mycket tätt bebyggda öar. Strax före middag kom vi alldeles nära stranden vid en liten by med idylliska putsade hus och en stor kyrka. Där tog vi lots ombord. Nu åker vi förbi Istrien mot Venedig, dit vi skall anlända omkring 9 på kvällen. Måtte vi alla vara i stånd att ta emot alla härliga intryck. Nu har vi dessutom månsken. Vad mera kan man önska sig i Venedig?

Vår signore, stewarden, har visat mänskliga känslor för oss. På morgonen ställer han fram ett krus fullt med mjölkkaffe och innehållet räcker alltid för två koppar per person. Vid middagen är pojkarna nu fullvärdiga människor och får hela portioner.

Men Käthe och resten av familjen Luther kom inte till Venedig den här månljusa kvällen, inte riktigt ännu. Fartyget ankrade på kvällen utanför Rovigno (numera Rovinj i Kroatien), kanske lika så bra. Erichs goda minne:

På kvällen kastade vi ankar på redden utanför Rovigno-Istrien, och låg stilla här i några timmar. Den svåra infarten till Venedig krävde full dagsbelysning.

Vi låg inte långt från stranden, och detta erbjöd oss en djup och lugn vy. På en kulle omgiven av mörka cypresser och belyst av kvällssolen låg en gammal, vacker kyrka. Kyrkans aftonklämtning tonade ut till oss. Längs stranden kom en procession. Främst kom korgossarna, prästerna och munkarna i sina vita skrudar. Deras festliga sång steg mot himlen som en tacksägelsebön.

Mary och jag satt uppe på däck berörda av den stilla sommarkvällens underbara stämning, och fyllda av tacksamhet över att vi nu snart åter nått en trygg punkt på vår resa. Det skymde redan då processionen försvann in i kyrkan och vi drog oss tillbaka till vår hytt. (Översättning Birgitta Geust)

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .