S/S Umbria skall gå på lördagen och bagaget är inlämnat, nu återstår bara att göra det allra nödvändigaste under den sista dagen i Konstantinopel fredagen den 21 maj 1920. Växla tillbaka valutan.
Och det går bra. Erich:
Från den danska legationen hade jag fått engelska pund [som skickats från Finland av brodern Alexander Luther]. För att köpa det nödvändigaste, mat och sådant, måste jag ju växla åt mig turkisk valuta. För det behövde jag inte uppsöka en bank. I flera gatukorsningar i närheten av Galatabron hade valutaväxlare ställt upp sina små bodar. Ofta var det bara ett bord och en stol och ett lätt vind- och regnskydd på tre sidor.
Där kunde jag nu växla till mig turkisk valuta till en fördelaktig kurs.
Då jag sedan strax före vår avresa växlade tillbaka den överblivna turkiska valutan stigit i värde så mycket att jag fick nästan lika mycket engelska pund som jag hade fått ursprungligen av danskarna.
Så vi hade levt i fjorton dagar nästan gratis i en stad som då var en av Europas dyraste.
Lite tröst för ett lejonhjärta.