Ännu på tisdagen var det flytta i land som gällde, nu torsdagen den 6 maj 1920 skall allt tillbaka till fartyget Rio Negro. Och denna gång faktiskt med förhoppningar om att fartyget skall avgå någonstans.

Erich och herr Oliver (vars förnamn Käthe aldrig nämner) åker i land på Lemnos för att denna gång ta med allt sitt bagage till fartyget. Det är ett flera timmar långt företag som är klart först sent på eftermiddagen.

När de kommer tillbaka har också de nyss tömda lastrummen börjat fyllas på nytt av människor som också skall till Konstantinopel. Nu gäller det att hålla på sitt revir, speciellt som man just har städat det och nykomlingarna inte verkade ha samma uppfattning om ordning och reda.

Marys minne;

Vårt lastrum drog småningom till sig de ovanför boende som en magnet, fastän Oliver försökte hindra alla med trollformeln: ”kapitan zapretil vchod” (kaptenen har förbjudit tillträde).

Vi hade snart många olika element inkvarterade, som helhet rätt renliga personer. Speciellt intressant var en gammal ockrare, som hade med sig en hel kappsäck full med papperspengar. Han tillbringade natten med att räkna dessa pengar.

Vi hörde senare att denna affärsman tillhörde donkosackerna, som befolkade ett speciellt läger på Lemnos. Han var sänd till Konstantinopel för att växla ryska pengar till engelsk valuta. (övers. Birgitta Geust)

Erich försökte hindra mera invandring genom att till natten släcka alla lampor i det nedre lastrummet så att ingen skulle hitta dit. Det hjälpte inte helt för det fanns de som inte lät mörkret hindra sig: Råttorna hade inte övergett fartyget. Var det de nya invånarnas matrester som livade upp, eller var det bara råttor med vårkänslor?

I varje fall skriver Mary att de hoppade, skrek och väsnades hela natten så att det inte gick att sova, inte ens i hennes av aspirin och malaria omtöcknade tillstånd.

Käthe undviker råttorna genom att igen sova ute på däck där brodern Erich inrättat deras sovplatser. ”First klais”, noterar hon med sin sedvanligt storsinta engelska stavning.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .