Så är den alltså över – den första natten i det fruktade tältlägret på Lemnos. Käthe och hennes bror Erich Luther har varit förtruppen som gått i land en dag i förväg för att förbereda lägerplatsen för resten av familjen: Mamma Mary, barnen Ursula, Tyra, Alf, Fred och Edmund samt barnsköterskan Alexandra Ohsoling, kallad Tantong.

Härligt månsken på kvällen, skriver Käthe som inte heller tycks ha tagit illa upp av att månen hela natten fått konkurrens av en kraftig strålkastare över lägret. Tisdagens kvällsmål är det vanliga, mjölk och galetter.

I soluppgången blandas lärkors sång med fjättrade åsnors frustande och suckar. Som vanligt i tält känns det på morgonsidan kallt och fuktigt.

Erich vandrar iväg till lägerstaben för att tala med kapten Cox ännu en gång.

Han är borta i tre timmar. Käthe får besök av både fru Mühlenthal och pastor Girgensohn, men hinner också göra blyertsskissen ovan av den nya utsikten.

Och hon noterar adressen: Ön Lemnos, läger 5, rad III.

Cox säger att han försöker få tillstånd för såväl Luthers som Mühlenthal och Girgensohn att resa vidare med Rio Negro till Konstantinopel. Käthe ropar inte hej ännu.

I dag bränner solen in i hjärnan. Här i tältet är det ännu drägligt. Barnen blir ofelbart sjuka här. - - Jag ser att det kommer en pråm med människor. Hoppas att inte Mary, Tantong och barnen är med, utan att de fått Erichs brevlapp i går om de goda utsikterna och stannat ombord [på Rio Negro].

Sedan blir det ett avbrott i anteckningarna för Erich kommer tillbaka. Lägerlivet på Lemnos som familjen fruktat i flera veckor verkar inskränka sig till en enda natt. Och också den upplevs bara av Käthe och Erich.

Några dagar senare fortsätter Käthe där hon slutat:

Efter ett par timmar kom då Erich äntligen tillbaka med tillståndet och de förlösande orden. Av pur glädje tog vi en promenad fram till karantänsgränsen och tittade över till andra sidan, till engelsmännens läger. Ett egenartat, intressant landskap med ett par byar och de karaktäristiska nakna bergen.

Men vi måste ännu ha det svart på vitt, samt våra saker. Cox mötte oss och lovade expediera tillståndet för oss och fru Mühlenthal på fredag.

Vi gick till hamnen för att tillsammans med de engelska matroserna åka ut till fartyget. Den sista pråmen kom i land med alla våra lastrumskamrater. Evdokia Feodorvna berättade för Erich att Mary har haft feber i två dar. Vi blev förstås förskräckta, Evdokia själv har stor oro för Borja som har lunginflammation, hur många mödrar har inte kommit hit till detta lager med eländiga barn som de här har förlorat.

Vi åkte iväg och den kalla friska havsluften var skön efter den glödande hettan på land. Då vi kom fram och upp till hospitalet stod Mary och barnen där färdigt påklädda för att åka i land, och mitt ibland dem major Tapp som kommit för att ta farväl.

Mary kommer också ihåg ögonblicket:

 

Jag glömmer det aldrig: känslan av att vi var räddade då Erich och Käthe kom tillbaka från ön, med beskedet att vi skulle få återvända till Konstantinopel. De var borta i 24 timmar, och jag hade under tiden genomgått hela skalan av förtretligheter.

Vår avresa från Lemnos dröjde ytterligare 24 timmar, eftersom major Miller måste utfärda bevis på resetillstånd för över 100 passagerare. Dessutom var han medtagen av den belägring han fått utstå, speciellt från damernas värld, och tog nu igen sig efter de svåra intrycken på Lemnos. (Översättning Birgitta Geust)

Major Miller var alltså chefen för kommissionen skickad från London för att utreda förhållandena för flyktingarna på Lemnos. Han som inte gillade tyska namn.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .