Käthe Luthers dagbok tisdagen den 27 april 1920:

I dag tvättade jag på morgonen trappan och golvet så att svetten rann av pannan och stänkte på golvet som redan var torkat.

Omkring klockan 10 anmälde sig Erich hos kaptenen. Då han återvände berättade han att kaptenen sagt att fartyget antagligen åker härifrån till Konstantinopel om tio dar.

Det vore väl härligt.

Vi kunde åka redan i övermorgon med s/s Brünn, me Erich och Dunin har föredragit att vi väntar och åker med detta fartyg, för Brünn är helt och hållet infekterat av sjukdomar.

Barnen är alla feberfria i dag. Mary har tvättat byke, jag har latat mig, Tantong har burit vatten och läst och bakat ostfrallor för barnen.

Klockan 6 skall kapten Cox komma ombord. Vad kan han ha att berätta? Dagen lider mot sitt slut. Vi går antagligen tidigt och lägger oss, Mary var så fruktansvärt trött.

Man hör inte mycket om politiken. Wrangel sägs ha förenat sig med (oläsbart) och med polackerna. Jag tror att tyskarna avses.

Det tycks pågå ett litet kallt krig mellan tyskar och engelsmän allt fortsättningsvis på fartyget, i form av små nålstick. När man vill vara hövlig talar man däremot franska (”merci madame”). Mary relaterar i sina minnen en av de gånger då tillfälle gavs till eleganta spydigheter:

Förhållandena på Lemnos hade skildrats i den brittiska pressen på ett sätt som föranledde engelsmännen att befara en skandal, och man skickade en undersökningskommission ledd av en major Miller, som Erich kände från Novorossijsk.

Denna herre var inte precis att betrakta som en gynnare av människor som bar tyska namn som vi. Under inspektionen inträffade följande kostliga intermezzo: Major miller, som uppenbart var irriterad av oangenäma minnen förknippade med tyska namn, sade något provocerande ”märkvärdigt att det bland de ryska flyktingarna finns så många med tyska namn: baron Rosen, greve Grabbe…”

– Ursäkta mig, min herre, replikerade en av herrarna, ”Rosen och Grabbe är gamla svenska släkter – men – Miller torde vara ett tyskt namn”. 

Källorna berättar det inte men det är inte omöjligt detta ”Miller” dessutom var ett antaget namn. Det arbetade nämligen en brittisk underrättelseofficer Miller vid Denikins stab, enligt historikern Damien Wright – och denne officer hade hetat (Reginald) Teague-Jones år 1919 men blivit förknippad med ett krigsbrott som han kunde vänta sig att bolsjevikerna skulle försöka hämnas direkt på honom (Wright s 435) . Senare blev han känd som Reginald Sinclair.  

 

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .