Passagerarna – flyktingarna – ombord på s/s Rio Negro har en kluven inställning till den brittiska kaptenen och det övriga befälet. Man väntar sig inget gott av överheten som är ett populärt hatobjekt. Samtidigt måste man hålla sig väl med fartygets härskare. Käthe Luthers dagbok:

 

Söndagen den 12/25 april 1920. I dag var jag dejour i tvättrummet och avträdet tillsammans med Jekaterina Alexandrovna. Mary hjälpte till, vi började jobba tidigt, till stor förtrytelse för de andra damerna.
Städning innebär att det finns en hel massa att göra. Tvättställ, avlopp, hyllor, tvättfat, kranar – allt måste vara mycket rent. Golven tvättade och desinficerade. Då allt är gjort står man och vakar över sitt verk, tills kaptenen gör sin rond. Han kommer vit och strålande i rena handskar, ser sig om med nöjd uppsyn, bugar sig och säger ”merci Madame” och går vidare.
Nere i lastrummet fick jag nyligen beröm för att vår sida alltid är den bästa.

Hälsoläget är stadigt ostadigt. När någon blir bättre blir någon annan sämre. Erich är fortfarande så trött och medtagen att han ligger och vilar mest hela dagen. Men barnen har varit utomhus för första gången på länge, alla utom Tyra (9 år) som fortfarande har feber och öronvärk. Alla är de ändå fruktansvärt magra och bleka, skriver Käthe.

I dag delades det ut tråd, knappar, band och synålar åt alla. En kommittédam kom och bad lastrumschefen uttryckligen att herr eller fru Luther skulle åta sig utdelandet. De åtnjuter visst båda de andras aktning och anseende.
Fru Weiss, sångerskan, sa idag till Mary: ”Ni och Er man är alldeles annorlunda än de andra människorna här. Ni är inga egoister. ”
Titt och tätt kommer den ena eller den andra till Erich med en önskan och det heter då alltid ”herr Luther, Ni som är så godhjärtad, Ni är den enda anständiga människan här”, eller ”Ni är den enda som gör någonting”.

Som man kan förstå så kan inte herr Luther motstå sådana vädjanden utan jobbar tills han stupar. Också Mary bidrar trots sin vacklande hälsa till den allmänna välfärden, men åtminstone då hon minns resan ett år efteråt får minnena ett humoristiskt skimmer. Den 25 april bakas det ostfrallor i fartygets kök:

Kocken var en präktig människa, som absolut hade medlidande med flyktingarna i deras nöd. Ibland tog dock hans tålamod slut, då en svärm av matglada och matlagningssugna fruntimmer trängde sig i hans helvetiskt varma ångkök, som han ibland måste tillfälligt stänga. Men det var  sällan att han tappade tålamodet.
Under hans beskydd kokade vi många kastruller potatis och stekte biffar av malet kött. Ibland gjorde vi till och med ostsmörgåsar på på skivor av vitt bröd, kondenserad mjölk och ost. Kaffe och kakao kokades vid speciella tillfällen, och oräkneliga gånger kunde vi föra kipitok [hett vatten] "for the isolation hospital".

Polen anfaller

I slutet av april 1920 finns inte radion som massmedia, den första egentliga rundradiostationen har startat i USA hösten 1919 och den första europeiska inleder sina sändningar i slutet av maj 1920 i Holland. Brittiska BBC grundas först 1922. Så det är ingen på fartyget – utom möjligen befälet som kan ha fått ett telegram – som vet att Polen (jo!) det här veckoslutet har inlett en stor och till att börja med mycket framgångsrik offensiv mot Sovjetryssland och är på väg att inta Kiev och stora delar av Ukraina.
Den polska offensiven stärker den vita generalen Pjotr Wrangel där han håller ställningarna på Krim medan Röda armén måste skynda norrut.
Det skulle förmodligen ha varit en nyhet som förorsakat både oro och falska förhoppningar ombord.

Brittiska fångar hem via Finland

En annan händelsekedja utspelade sig längre norrut, utom synhåll inte bara för flyktingarna vid Lemnos men också för den brittiska allmänheten: Omkring etthundra brittiska officerare och soldater som hållits fångna i Moskva i ett år återvände i tysthet till Storbritannien efter ett avtal om fångutväxling mellan Storbritannien och Sovjetryssland.

Till skillnad från britterna i södra Ryssland har de i norr ingått i stridande förband.
Britterna skickades till fots över den finska gränsen de sista dagarna i mars och tillbringade en tid med att återhämta sig i Finland, somliga på sjukhus, skriver den australiska (amatör)historikern Damien Wright i ”Churchill’s secret war with Lenin”. Eftersom de praktiskt taget utan den brittiska allmänhetens vetskap hade stridit med en annan ”vit” armé mot bolsjevikerna på Kolahalvön, i Archangelskområdet och i Karelen ännu 1919 ville inte den brittiska regeringen göra något nummer av deras existens och frigivning.
De når Southhampton någon gång i slutet av april efter en långsam seglats från Finland (Wright s 467 ff).
Det första världskriget tog inte slut med vapenvilan den 18 november 1918 utan hade långa och blodiga efterdyningar speciellt i och omkring Ryssland i flera år.

 

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .