Flyktingfartygen ligger vid Lemnos men i södra Ryssland fortsätter striderna. Den vita generalen Pjotr Wrangel – han som tog över efter Anton Denikin – har omorganiserat den antibolsjevistiska armén och gjort Krim till dess bas. Dess styrka är fortfarande avsevärd.

Historikern Lauri Kopisto konstaterar (i sin avhandling 2011) att det sagts att Wrangel skapade sin armé ur tomma intet, men det var inte sant. Den militära evakueringen från Novorossijsk var inte en total katastrof utan man fick iväg cirka 34 000 soldater till Krim i mars och ytterligare 15 000 från de närliggande kuststäderna Tuapse och Sotji i april.

Det brittiska stödet till de vita generalerna skulle sluta den 31 mars hade regeringen i London beslutat, men den kungliga Svartahavsflottan och de brittiska trupper som stannat kvar som frivilliga i Ryssland hade en annan uppfattning och tillämpning av det.

Kopisto räknar att Wrangel fick sammanlagt 29 fartygslaster med brittiskt krigsmateriel, bränsle och mat från den 27 mars till den 25 juni 1920.

Direkt från Novorossijsk och från depåer i Konstantinopel fick man över till Krim 202 kanoner, 25 tanks, 97 granatkastare, 863 maskingevär, 38 400 gevär och 71 miljoner patroner för handeldvapen (Kopisto s 176). Av det kungliga flygvapnets 47. skvadron som stred för Denikin återstod hela 40 användbara flygplan som Wrangel fick.

Britterna fortsatte att träna de ryska soldaterna och satte upp regelrätta kulspruteskolor både i Sevastopol och Theodosia.

Allt skedde med krigsministern Winstons Churchills goda minne också om han nu aktade sig för att alltför direkt ha kontakt med de vita.

Just den 17 april har han faktiskt lite medvind i regeringen i London eftersom det har gått mycket trögt att förhandla med bolsjevikerna i Moskva om affärer och normala relationer. Dagen därpå, den 18 april 1920, instruerar regeringen Svartahavsflottans kommendör amiral de Robeck att ändå ge Wrangel stöd enligt behov.

de Robeck tycker förstås att det finns behov och använder inte bara slagskeppens kanoner mot de röda ställningarna, han skickar också hangarfartyget HMS Pegasus till Azovska sjön därifrån dess flygplan kan spana över de röda och bomba dem (Kopisto s 175).

Borta i Novorossijsk deltar stadsborna i subbotniks (talkoarbete på veckosluten) för att reparera och återuppbygga förstörda anläggningar och hus i staden. De nya röda administratörerna jobbar på att få viktiga funktioner som bl a den tydligen rätt grundligt skadade cementfabriken att fungera igen.

Och den röda armén och dess enskilda medlemmar gör upp räkningen med både vita krigare ur Denikins trupper och med dem som uppfattas som representanter för den gamla borgerliga samhällsordningen.

Osäkert är hur mycket som gjordes av det ena eller det andra. Antalet avrättade vita krigsfångar kan ha varit några hundra, eller några tusen, beroende på källan.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .