Annandag påsk, måndagen den 12 april 1920 är Erich Luther igen fylld av energi. Han har organiserat en utfärd från fartyget till stranden på Lemnos där många har delar av sitt bagage i en stor hög. Enligt hans syster Käthes dagbok var det cirka 200 personer som ville åka i land, det blev fyra båtar fulla. Utfärden tog nästan hela dagen.

Det var emellertid svårare att man hade tänkt sig att ordna upp alla de otaliga kollina. Medan männen var upptagna med det så promenerade jag omkring med en kvinna från bordet till höger om vårt och plockade blommor. Det var så njutningsfullt att igen gå på fast mark och att andas den rena härliga ängsluften.
Vi väntade ända till klockan fyra. Då var alla som jobbat med ordnandet så trötta att de beslöt att fortsätta med det i morgon eller övermorgon och nu bara ställa tillbaka alla sakerna. Damerna kunde åka iväg tidigare, efter att vi i alla fall grundligt frusit i båtarna. Det regnade och var kallt.
”Hemma” i lastrummet hade Mary härlig varm kakao och en linsrätt och pudding från middagen för oss. Ungefär en timme senare kom också Erich tillbaka från arbetet, ganska trött.
Han hade mycket intressanta nyheter som han hade hört av en irländare. I Tyskland skall mobiliseringen vara i full gång kring en stark monarkistisk rörelse med Hindenburg i spetsen. Joachim [antagligen prins Joachim av Preussen] lär vara utnämnd till härskare. I Turkiet väntas snart allvarliga uppror. I England är allt mycket illa ställt och bolsjevismen gör stora framsteg.
Det där sista kan förstås vara en nackdel för oss personligen. Kan hända att vi till slut inte alls kommer till Konstantinopel för att få våra resepengar och blir sittande här vem vet hur länge.

Det råder upprorsstämning också på lasarettet på s/s Rio Negro. Minstingen Edmund, 3,5 år, gnäller och klagar i hospitalet där Tangong sköter alla familjens fem barn och några till.

– Här på sjukhuset måste du vara alldeles lugnt och stilla, här får man inte gråta, förmanar hon. Och Edmund svarar upprört:

– Det här är ju inget sjukhus, det här är en ladugård.

Våren 1920 var faktiskt en mycket orolig tid i den tyska s k Weimarrepubliken och det är svårt att veta vilket av de många små kuppförsöken och upproren som ryktena syftar på. ”Bolsjevismens framsteg i England” kan ha att göra med utrikesministerns och premiärministerns strävan att öppna handelsförhandlingar med Sovjetunionen och erkänna den vita sidans nederlag i inbördeskriget.