Mary Luther hade hoppats att de bekanta brittiska officerarna från den brittiska staben i Novorossijsk skulle hjälpa familjen att komma bort från karantänsfartyget och till Konstantinopel. Major Tapp, av familjens barn kallad Petrojam, gör vad han kan men det är ganska mycket mindre: Erich och Käthe kan få åka till stranden på Lemnos för att se till resgodset som ligger där under bar himmel.
Fast det är ju strängt förbjudet att gå i land.

Tisdagen den 6 april 1920 skriver Käthe:


Omkring klockan nio i morse åkte Erich och jag tack vare Petrojams speciella bistånd med en ångare i land för att förse oss med de allra nödvändigaste klädesplaggen och sådant.
Förutom oss var det idel rödmössor från staben. Inte någon hejd på hur malplacerad och förnedrad, smutsig, nedkommen och sliten man känner sig efter de här tre veckorna. Redan då vi steg i båten viskade en officer till Tapp att vi inte får visa oss för generalen i land.
Först gick resan till ”spökskeppet” Braunfels. Bara att se fartyget och tänka på allt vi upplevt där gav mig rysningar. Där måste vi förstås förhålla oss så neutrala som möjligt och inte ta med brev eller paket till sjuklingar på lasarettet.
Då vi närmade oss det andra fartyget ”Habsburg” anvisades vi att försvinna, major Tapp visade ner oss i en liten kajuta för besättningen. Där satt vi båda i mörkret som fångar, och så blev det tyst där uppe och efter ett tag kom det besättningsmän och frågade mycket förbluffade vilka vi var och vart vi egentligen ville.
Officerarna hade redan alla gått i land. Petrojam hade för vår skull stannat ombord allena. Han vinkade upp oss men menade att vi antagligen inte idag skulle kunna gå i land då det egentligen är strängt förbjudet.
Så vi trodde att vi hade åkt ut alldeles i onödan, men så styrde fartyget ändå igen mot stranden och vi kunde stiga ur.
Vi skyndade oss att leta fram vårt bagage, vilket inte var alldeles enkelt eftersom allt hade staplats i en enda stor hög. Major Tapp var igen alldeles förbluffande älskvärd och hjälpte os att leta och dra fram saker, men bad oss också skynda på innan generalen kommer, vilket kunde medföra stort obehag. Så vi kunde bara gräva fram det allra nödvändigaste och sedan snabbt ge oss iväg tillbaka till fartyget som låg vid stranden.
På eftermiddagen for Erich till den obebodda ön för att tvätta kläder [vilket inte var alldeles lätt med ett par glas sötvatten, Erichs eget tillägg i dagboken]. Då han återvände rönte han allmän beundran för sin husliga flit.
På eftermiddagen solade jag Ursula och Tyra på däcket. Både de och Fred har haft feber i några dagar, de är trötta och kraftlösa. Den engelska skeppsläkaren säger att det väl inte är något speciellt, han skrev ut Kastorka för Ursula och piller för Tyra. Men vi väntar dag efter dag, timme efter timme att de äntligen skall få mässlingsutslag så att de kan komma upp till Tantong.

Inte på däcket till s/s Rio Negro men... här solar sig barnen på stranden i badorten Anapa, några tiotals kilometer från Novorossijsk mot Krim, sommaren 1917. Till vänster Tantong, som eventuellt inte ville bli fotograferad.
     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .