För farfar Erich och hans hustru Mary hade livsutrymmet krympt till det minimala. Små saker blev stora problem. Var skall man sova? Kan man ha tak över huvudet? Hur kall blir nästa natt ombord på s/s Braunfels?

I Whitehall i London sammanträdde det brittiska imperiets centrala regering den 31 mars 1920 och hörde den senaste rapporten från Sydryssland – att Novorossijsk var utrymt. Det var i princip ett nederlag, för brittiska trupper hade ju med råd och dåd stött Anton Denikins vita armé. Det var ändå just vad premiärministern Lloyd George hade förutsatt redan flera månader tidigare, för det gick ju inte så bra att få igång handelsförbindelserna med Sovjetunionen om brittiska trupper samtidigt deltog i ett fullskaligt krig mot den.

 Winston Churchill hade i olika egenskaper trotsat premiärministerns pragmatiska linje och fortsatt smussla in stöd till de vita i Ryssland. Just vid det här senaste regeringsmötet var han inte närvarande, enligt historikern Lauri Kopisto som studerat regeringsprotokollen, utan på semester i Frankrike. Regeringen kunde därmed gå närmare premiärministerns linje som var att det nu var dags för Denikin att söka fred med bolsjevikerna, och för britterna att dra sig bort. Utrikesminister lord Curzon skickade meddelandet till Krim.

Regeringen beslöt också att kalla hem den brittiska styrkans kommendör generalmajor Herbert C Holman för att "avlägga rapport". Premiärministern ansåg Holman vara alltför engagerad i det vita Rysslands sak. Han ersattes av en brigadgeneral Percy (förnamnet okänt).

Denikin var redan en slagen man. Han och Holman tog samma båt från Sevastopol till Konstantinopel, antingen den 29 mars eller den 4 april (uppgifterna varierar) och återvände aldrig till Ryssland.

Det blev hans rival Pjotr Wrangel som tog upp ledningen för antikommunisterna i Sydryssland. Han och hade fortfarande brittiska och franska rådgivare som stöd på Krim och fick faktiskt fortfarande mera brittiska vapen, både sådant som evakuerats från Novorossijsktrakten och nya som kom från Konstantinopel.

I Novorossijsk gjorde bolsjevikerna sig hemmastadda. Staden var illa härjad, cementfabriken hade stått redan före evakueringen p g a strider, olyckor och kanske sabotage.

Britterna hade förstört krigsmaterielet som de inte fick med sig från Novorossijsk. Men enligt brittiska historiker hade de ansvariga officerarna (citeras av bloggskribenten Clare Scott på southrussidiary.wordpress.com) inte hjärta att förstöra maten och kläderna som också fanns i stora mängder i förrådena i hamnstaden där det fanns tusentals, kanske hundratusentals flyktingar . Det måste vara något av ett världsrekord att som britterna i Novorossijsk förlora över en miljon par strumpor (historikern John T Smith).

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .