Fartyget Braunfels söker sig under lördagen den 27 mars 1920 stötvis söderut över Egeiska havet. När man kommit ut ur Dardanellerna stannar det tydligen ett tag medan man överväger resmålet. Sedan åker det sakta mot sydväst, förbi Samotraki som får både Käthe och Mary att tänka på antikens gudasagor och historielektionerna i skolan.

Vädret har blivit varmare och det gör gott. Käthe:

Det har blivit klart livligare ombord sedan det blev varmt och soligt. Det tvättas kläder, görs toalett, sminkas och pudras. På kvällen och in på natten hör man skratt, schackrande och ett vandrande av och an. Hur länge skall vi ännu vara fångar här? Man ryser då man tänker på hur länge det ännu kan vara. Än så länge har det ju gått att sova ute, men vad händer sedan om någon blir riktigt sjuk? Och om det ännu blir kallt? Och regnar? Alla barnen är redan förkylda. Nätterna och speciellt morgnarna är verkligt kyliga. Vi har redan levt tio dagar under bar himmel och har minst 3-4 ännu framför oss.

Destinationen klarnar småningom: Ön Lemnos. Enligt Mary har fartygets kapten först under resan fått reda på att Cypern vägrar

att ta emot fartyget med dess smittobärande flyktingar. Men Lemnos är inte heller förberett och verkar föga inbjudande för flyktingarna som inte förmår känna tacksamhet mot den brittiska evakueringsorganisationen. Mary om Lemnos:

Åter satte sig fartyget i rörelse, och framför oss låg en öde ö, ovanför vilken ett smalt grönt skimmer började breda ut sig. Vid kusten enbart stenar, rullstenar, klippor samt en torftig gräs- och lövvegetation.

Svarta baracker. Blanka engelska motorbåtar, skinande blanka, uppsträckta engelska officerare i vita skor och vita handskar, blåa matroser med svajande byxor.

Nu och då lade en pråm till. Den hämtade proviant, stora balar som lyftes upp med skeppets lyftkran, ett helt berg med grön lök, skämd spenat, potatis, fat med saltat kött, som delvis var förfaret. Detta kött gav oss anledning att tro att engelska får enbart bestod av huvuden, av vilka det förmodligen fanns en otrolig mängd, medan fram – och speciellt bakdelar inte var möjliga att förmedla till oss.

Maten skulle tillredas – alla ville äta men ingen ville kocka, med undantag för några kolossalt överviktiga generaler, som med speciell förväntan omringade de rykande fältköken. Deras njanjas (barnsköterskor) hanterade med slevar och naturinstrument soppkittlarna. Man såg någon enstaka burschuj (tjänare) ägna sig åt denna arbetsdryga och otacksamma uppgift.

 Det lider mot kväll denna första dag i karantän utanför Lemnos huvudstad Mudros. Käthe berättar att Erich och hon väntar på att få göra en utflykt i land och se sig om, här skall det vara möjligt. Men någon vidarefärd härifrån kan det inte bli, utan de måste tillbaka till Konstantinopel.

vid mudros french
Ännu en bild ur det amerikanska kongressbibliotekets arkiv: Franska soldater som lägger ut från Mudros på Lemnos år 1915 för att (tillsammans med britterna) erövra den turkiska halvön Gallipoli, som utgör norra stranden av sundet Dardanellerna. Det blev ett slag som man kan kalla episkt.
     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .