Fredagen 19 mars 1920. När man för sista gången fattat beslutet att verkligen lämna Novorossijsk verkade allt lättare, skriver Käthe Luther senare. För den här sista dagen, liksom dagen före, hinner hon inte skriva dagbok.

Familjen packade frenetiskt hela natten. Sedan, skriver Mary Luther:

 I gryningen, då vi hade knutit om de sista korgarna, satte vi oss ännu ner för en gemensam måltid vid bordet i matsalen. Tantong hade samlat ihop fläsk, ost, bröd, kaffe, gåsen [som slaktats på kvällen], ägg. Sedan klädde vi på och utfodrade barnen. En och annan människa kom ännu för att avhämta något. Ljuba, tvätterskan, Constantin och hans serbiska hustru, som hade fått de sista kaninerna hämtade kastruller och ett och annat av porslin.

Stackars fru Stenroos som med vår avresa förlorade sin sista fasta punkt och hjälp visade stor självbehärskning. Vilken hemsk tanke att överlämna den här människan i ett elände utan utväg. Vi hade haft henne hos oss i tre veckor och den lilla Irotsjka som redan var aldeles störd av hunger och svaghet då hon kom till oss hade dag för dag blommat upp och var så salig över den goda engelska maten.

Vi hade bett engelsmännen att ta hand om henne då de erbjöd sig att göra något för oss. Men vad hjälpte det – en vecka senare var engelsmännen borta. /..../ som Erich senare hörde i Finland hade herr Stenroos tillsammans med flera hundra andra flyktingar omkommit i en fruktansvärd snöstorm på Kaspiska havet.

Det kom några människor och knöt fast några saker på vagnen. Huset var absolut tomt så när som på några stora möbler, skänker och skåp. I Käthes rum stod ännu sängar för fru Stenroos och den lilla Ira, och några enkla saker som Anjuta Lampes [sy]maskin som jag hade lämnat åt fru Stenroos i hopp om att hon därigenom åtminstone skulle kunna skaffa sig någon utkomst. /.../

Det kan ha varit inemot klockan elva då vi alla satt på den stora "linjekan" på Ehlerts gård. /..../ så åkte vi iväg, sakta nerför backen, Larjon på kuskbocken, de grå apelkastade Krasavtjik och Okravennij drog. Erich sprang ännu en gång in på kontoret för att ta avsked. /.../

Långsamt åkte vi ner till hamnen, där det bara fanns en smal korridor ner till fartyget mellan ändlösa rader av varor och ammunitionsvagnar. Våra människor tog bagaget. Vi tog avsked av Bruno som hade kommit för att se vår avfärd. Sedan gick vi uppför landgången.

Mössen satt i fällan.

 Fortsättning ur Käthes beskrivning nedtecknad påföljande dag:

Äntligen var vi ombord. Åh, fasa. Människor, människor överallt och våra platser på söndriga halmmadrasser i ett beckmörkt lastrum – de var redan upptagna. Samma tankar och fasa gick igenom oss alla. Där det inte var kolmörkt låg människa vid människa i en förskräcklig luft. Vi hade inget annat val än att lägga oss tills vidare under öppen himmel och där stannade vi också över natten.

En vänlig besättningsman kom med en hög filtar och och ett halvt svartbröd. Utan det hade vi väl frusit ihjäl, konstaterar Käthe.

Där låg alltså Erich, Mary, Käthe, Tantong och fem barn i åldrarna 3-10 ovanpå en lucka till lastrummet på s/s Braunfels på väg ut på Svarta havet.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .