Torsdagen 18 mars 1920. Dagen före avfärden från Novorossijsk. Varken Käthe, Mary eller Erich har tid att skriva något i en dagbok. 

Men det är en av de dagar de minns så länge de lever. 

Så skriver Käthe några dagar efteråt: 

Omkring halv åtta hörde jag genom min sömn ett kraftigt ljud, men kunde inte genast förstå vad det var och tänkte att det var en av de engelska soldaterna, som alltid brukade vara ganska bullersamma på morgonen, hade tappat något. Strax därpå hörde jag doktorn viska något tyst men ivrigt åt någon i trappan, och snart rann det vatten i rummet bredvid. 

Då jag hade klätt på mig och kom ut ur rummet mötte jag Mary på väg ut. Samtidigt kom också doktorn halvt påklädd och uppjagad till oss och bad oss att gå till matsalen men inte i korridoren, "en av herrarna" är sjuk. Vi blev skrämda och tänkte att någon i vårt hus hade drabbats av tyfus. Först senare kom vi på tanken att det kunde vara något annat, att smällen var ett skott. 

Alla officerarna var så uppbragta. Någon olycka måste ha skett. Kanske doktorns lilla betjänt som råkat ut för något då han putsat fönster? Den gestalt som bars ut på båt såg så liten ut. 

I köket hörde Mary av den gamla Williamsson att det var hans herre, överstelöjtnant Bingham som på morgonen tagit sitt liv med ett skott i pannan. 

Nya pressenMary: 

Med tanke på barnen talade ingen av oss om vad som hade hänt. Men mitt i vimlet av engelska och ryska soldater i köket satt den gamla Williamsson, som hade tjänat Bingham under åtta år i Indien, på sin vanliga plats vid dörren – och grät som ett barn, ljudlöst och med skakande läppar. 

I timtal satt officerskollegerna i Binghams rum och begrundade händelsen och dess orsaker, skriver Käthe. 

Bingham skulle ha fyllt 43 nästa dag.

En undersökningskommission sprang ut och in för att besiktiga de gruvliga spåren på väggar och tak. 

Det blev Williamssons uppgift att moppa upp den stora blodpölen på golvet. 

Resan var fastslagen – eller ändå inte. Erich Luther konsulterade ännu på eftermiddagen sina närmaste vänner om det är klokt att åka. Först när det var gjort satte man igen igång att packa, och fortsatte med det hela natten. 

 

 

 

 

 

 

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .