Både Käthe och Mary Luther har slutat berätta om resan då man kommit fram till Sverige, men Erich lämnar ingen lucka. Hans berättelse sträcker sig ända fram och lite till.
Så här berättar han om den 11-12 juni 1920, i översättning av Birgitta Geust:
Från Trelleborg for vi med nattåg i tredje klass till Stockholm. Vi band fast barnen uppe på bagagehyllan, och för oss vuxna byggde vi med bagaget ett nödtorftigt läger mellan bänkarna. Vi hade ju från och med Venedig rest i fjärde klass, om det fanns, annars i tredje klass.
Vi kom fram till Stockholm på morgonen. Båten till Åbo skulle avgå först på kvällen. Jag skaffade biljetterna, och sedan begav vi oss till Skansen för att tillbringa dagen där.
Det lönade sig inte att betala extra för dagen på ett hotell. Stockholm var en dyr stad.
Junivädret var soligt och varmt. Vi vandrade runt på Skansen och tog vår middagsvila utsträckta på parkbänkarna, obekymrade om publiken, som högst antagligen räknade även oss till nationalparkens sevärdheter.
Vi åt vår middag på skansenrestaurangen Högloftet. Varje barn fick för första gången på månader ett stort glas helmjölk. Därtill fick de bröd med mycket smör och mesost, samt en massa andra härligheter som de till synes och hörbart kunde uppskatta.
I morgon: Är vi redan framme ?