I juni 1920 har det (balt)tyskägda företag som ägde cementfabriken i Novorossijsk  upphört att fungera, i Novorossijsk försöker de nya härskarna få igång den illa skadade fabriken igen och Erich Luther med familj är på väg till Finland eller åtminstone Europa i jakt på nytt arbete och hem.

Men kriget i södra Ryssland är inte slut med evakueringen av Novorossijsk. Inte ens den brittiska interventionen på de vitas sida är slut, trots många beslut i den riktningen.

 Sedan den ryska ”frivilligarmén” lämnade Novorossijsk i slutet av mars en vecka efter de sista civila evakueringarna och i huvudsak flyttades till Krim, har dess nya befälhavare general Pjotr Wrangel inte legat på latsidan. Han har förbättrat organisationen, gett armén ett nytt namn – och fått ytterligare en mängd vapen till ur de brittiska lagren. Detta trots att den brittiska regeringen redan hösten 1919 satte upp sista mars 1920 som gränsen för hur länge Storbritannien fortsätter att på något sätt stöda den vita sidans krig mot bolsjevikerna.

Det är möjligt eftersom regeringen inte är enig – försvarsministern Winston Churchill vill fortsätta med så mycket stöd som möjligt till de vita, trots att regeringens majoritet röstat ner honom och premiärministern försöker etablera en relation till bolsjevikregeringen i Moskva.

Den vita generalen Wrangel hade ju redan två månader tidigare lovat förhandla med bolsjevikerna om vapenstillestånd – men bara om britterna går med på att ta hand om alla som ändå vill fly undan bolsjevikerna samt i två månader försörja hela den befolkning och militär som blir kvar på Krim (Lauri Kopistos avhandling, sid 172-173).

Det var inte allvarligt menat. Den brittiska regeringen svarade inte heller på Wrangels förslag och Wrangel försökte sig inte på några fredsförhandlingar. I stället fortsatte han med att stärka sin armé med stöd av en brittisk frivilligstyrka som blivit kvar under kommando av en general J S Percy, av den brittiska Svartahavsflottan under amiral de Robeck och med en fortfarande strid ström av brittiskt militärmateriel.

Enligt Kopisto kom det 29 fartygslaster med brittiska vapen och förråd till Krim ännu i april, maj och juni.

Den 7 juni 1920 tycker den vita generalen att han kan övergå till offensiv och startar en utbrytning från Krim. Det går militärt sett ganska bra, och han erövrar snabbt området norra Taurien som är en av några floder avgränsad del av Ukraina norr om Krim (som i sin tur är Tauriens södra del).

Taurien på Wikimedia

Men det utmanar inte bara bolsjevikerna utan också den brittiska regeringen som direkt förbjudit sådana utbrytningsförsök. Det kan inte ignoreras i London.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .