Det är länge sedan sist men i Innsbruck det sista veckoslutet i maj 1920 möter det familjen: Det regnar. Familjen tar det så som man ofta tar sommarregn: Som ett tillfälle att ägna sig åt enklare nöjen eller tråkigare plikter utan krav på att man skall njuta.

Käthe Luther skriver att de p g a regnet skrinlade platsen på att fara till parken och utsiktsrestaurangen Hungerburg. Barnen tycker med tanke på namnet att skadan kanske inte var så stor.

Numera kallas den höga kullen mitt i stan också mera klädsamma Hoch-Innsbruck. Namnet Hungerburg kom faktiskt av att portionerna på värdshuset där uppe någon gång i tiden var knappa, enligt Wikipedia.

På zur Sonne lever man 1920 också i efterkrigstida knapphet. Mjölk bara till kaffet på morgonen, inget socker bara saccarin, inte mycket kött och överhuvudtaget inte mycket mat att välja på, berättar Käthe.

Mary vilar sig på hotellet men Erich, Käthe och fru Mühlenthal gör lite sightseeing till fots. Måndagen den 31 maj är Erich upptagen med att söka visum till Tyskland,.

Käthe jagar ett kort till ett enligt henne underbart vackert litet minnesmärke av befrielsekriget 1809.

Två bönder, den ena med ett flintgevär, som han håller lite gömt, den andra tar tag om hans axel och pekar mot berget därifrån den förlösande signalen skall komma. Deras uttryck är fullt av stor spänning och deras hållning är så talande och vacker.

Om hon fick sitt kort så har det förkommit ur familjearkivet (inte mycket annat är borttappat på 100 år), men åtminstone 2017 stod statyn kvar, här en bild av okänd fotograf .

Det är alltså inte Finlands krig 1809 som statyn gäller utan Tyrolens, som än en gång växlar sida mellan Österrike och Italien, denna gång till Italien 1810.

Och här är visumet för genomresa i Tyskland under högst 8 dagar som Erich alltså får, och som är kvar (scannat av Carl-Fredrik Geust)

Från Innsbruck telegraferar Erich till hustrun Marys syster Ellen Lieven i München som får veta att familjen dyker upp där nästa dag. Telegrammet är enligt Erich det första livstecken familjen kunnat ge till sina närstående sedan de lämnade Novorossijsk.

     

 

De viktigaste källorna

  • Reise-Tagebuch 1919–1920, K. Luther, opublicerad dagbok från 6/19.11.1919 till 29.5/11.6.1920 (juliansk/gregorianskt datum)
  • Unsere Reise. Mary och Erich Luthers redogörelse för familjens flykt från Novorossijsk 1920, delvis i översättning till svenska av Birgitta Geust. Opublicerad.
  • Käthes Lebens Schicksal. Opublicerad minnesskrift av systern Bärbi Luther.
  • Gone to Russia to fight. The RAF in South Russia 1918-1920. John T Smith 2013. Amberley Publishing.
  • From Dublin to South Russia & Return Journey. Anatomy of a Soldiers Journey. Blogg av Clare Scott på southrussiadiary.wordpress.com, läst 2020.
  • Chirchill's Secret war with Lenin. British and Commonwealth Military Intervention in the Russian Civil War, 1918-1920. Damien Wright 2017.
  • The British Intervention in South Russia 1918-1920. Doktorsavhandling vid Helsingfors universitet av Lauri Kopisto 2011.
  • Erich Luther 1881-1965. Värnpliktsstrejkaren som moderniserade en rysk cementfabrik vid Svarta havet. En balttysk-finlandssvensk familjekrönika. Av Carl-Fredrik Geust. Ingår i boken Framtidsbyggare. Finlandssvenska tekniker 6, utgiven i Vasa 2007 med stöd av Tekniska föreningen i Finland TFIF, red Johan Stén. 

 

 


kaethe

Käthe (Katharina) Luther förde den nog-grannaste dagboken över tiden i Ryssland och under flykten, hon skrev flera gånger i veckan. Hon var född 1885 som sjätte av åtta barn. Sex av syskonen nådde vuxen ålder. Hennes intresse var främst konst, och hon verkade på 1930-talet som teckningslärare i Ekenäs. Här porträtterad i Novorossijsk av brodern Erich.

mary for webb

Mary Luther var född Lieven   i Riga 1881. Hon verkade som lärare i Dorpat (Tartu) då hon träffade Erich Luther, och de gifte sig där 1908. Bilden är från Dorpat. Hon skrev en berättelse om flykten från Novorossijsk ungefär ett år efter ankomsten till Finland.

erich och webb

Erich Luther, född 1881 i Helsingfors och jobbade hela sitt liv som ingenjör, först i Ryssland och sedan i Finland. Han var också en kunnig amatörfotograf och har lämnat efter sig bland annat färgbilder från Novorossijsk. Han kompletterade på 1950-talet sin hustru Marys skildring av flykten från Novorossijsk. Här  ses  han  år  1953  med  barnbarnet Mathias L .