76 Bara lugn på Joniska havet
- Publicerad 24 Maj 2020 24 Maj 2020
På S/S Umbria på Joniska havet, tisdagen den 25 maj [Käthe Luthers dagbok]
Italiens syns fjärran vid horisonten som en blå strimma. I dag omkring klockan fem eller sex skall vi vara i Brindisi. Hittills har vi haft en härlig resa. Hoppas att inte den lilla vita katten, lyckobringaren som kom ombord i Konstantinopel och togs emot så glatt av besättningen , gå i land redan i Brindisi.
Add a comment75 Ett bakslag och ett tröstepris
- Publicerad 23 Maj 2020 23 Maj 2020
Käthe Luther, blivande teckningslärarinna, glädjer sig åt att få gå i land i Aten och se de klassiska antika templen, vilkas pelare hon tecknat av utan att någonsin se i verkliga livet. Hennes dagbok om 24.5.1920:
På morgonen då vi vaknade körde vi just in i Piraeus, en liten oansenlig stad. Vi drack kaffe redan halv sju för att kunna starta vår utfärd till Akropolis i god tid.
Det hette att man bara skulle vänta på den italienska läkarundersökningen och sedan kunde man gå i land. Vi väntade och väntade. Vår läkare kom tillbaka från land. Alla vill ut. Men då berättas det att det har förekommit kolera i land, och all landstigning är förbjuden.
Add a comment74 Dardanellerna, tredje gången gillt
- Publicerad 22 Maj 2020 22 Maj 2020
Söndagen den 23 maj 1920. I morse steg vi upp tidigt, halv sju, för att för sista gången igen se Dardanellerna. Nu har vi dem bakom oss, liksom ön Tenedos, och vi kommer ut på öppet hav.
Vädret är härligt. Vindstilla och inte för hett. Vi har hela förmiddagen suttit uppe i fören och spanat med kikaren, observerat de lustigt lekande delfinerna och förargat sig över packet araber och italienare (som ändå också har sina måleriska sidor). De rycker närmare i allt större skaror och börjar med en handel som livligt påminner oss om Rio Negro och tvingar oss till reträtt.
Add a comment73 Katten också
- Publicerad 21 Maj 2020 21 Maj 2020
År 1920 är passagerarfartygens tidtabeller tydligen inrättade med tanke på passagerarna och inte med tanke på att minimera tiden i hamn. Det italienska fartyget S/S Umbria som familjen Luther skall åka till Italien med avgår klockan 16 på lördag eftermiddag. Det finns gott om tid att under dagens lopp ta sina saker ombord, att inrätta sig i sin hytt, att klara av ännu de sista tullformaliteterna.
Erich Luther tar sig till och med tid att gå i land igen, uppsöka den grekiska konsuln för att försöka få visum för familjen att gå i land i Aten där fartyget skall stå i tio timmar och se på alla de antika skatterna som han läst om i ”Gamla tidens historia”.
Han får visumet och han hinner tillbaka innan fartyget avgår, annars skulle den här bloggen kanske ta slut nu (Mary har tröttnat på att skriva minnen och det är Erich och Käthe Luther som är källorna för fortsättningen). Också någon annan hinner med fartyget och stjäl showen då S/S Umbria lämnar Galatakajen i Konstantinopel.
Add a comment72 Vinner på karusellen
- Publicerad 20 Maj 2020 20 Maj 2020
S/S Umbria skall gå på lördagen och bagaget är inlämnat, nu återstår bara att göra det allra nödvändigaste under den sista dagen i Konstantinopel fredagen den 21 maj 1920. Växla tillbaka valutan.
Och det går bra. Erich:
Add a comment
71 De sista programpunkterna
- Publicerad 19 Maj 2020 19 Maj 2020
Det är torsdagen den 20 maj 1920 och Käthe Luther har återhämtat sig nog för att stiga upp. Hon vill ännu se lite av Konstantinopel. Det är bråttom nu, för broder Erich börjar ha alla papper samlade och stämplade för att familjen skall kunna resa vidare mot Europa, inklusive hälsointyg och intyg på att alla är ”senza insetti parasiti”. Han har också hittat ett fartyg som tar passagerare.
Om två dagar åker vi med "Umbria" härifrån via Aten och Brindisi till Venedig. Biljetterna är utlösta och vårt stora bagage har expedierats.
Käthe måste ännu hinna göra åtminstone en sak: teckna. Hon tecknar vyn från hotellfönstret som ni ser här.
Add a comment70 Hårda bud på hotellet
- Publicerad 18 Maj 2020 18 Maj 2020
Konstantinopels butiker och marknader svämmar över av läckerheter, färska frukter och grönsaker, speciellt nu när det blivit ramadan, fastän öppethållningstiderna verkar lite besvärliga. Erich Luthers familj har prövat på och funnit mycket gott, och det har inte ens varit oöverkomligt dyrt eftersom valutakursen vid gathörnen förefaller ha utvecklat sig gynnsamt.
Men de flyr trots allt undan ett krig och en revolution som tagit deras hem. Och de är tyskar. Så de har försett sig med matsäck för resan. När de kommer till Konstantinopel tycks de ha ett försvarligt lager köttkonserver bland de 27 eller 28 kollina. Det har de fått eller köpt (ingen uppgift) av de brittiska militärerna i Novorossijsk och på Lemnos.
Moder Mary berättar hur de ordnat matlagningen på hotellet:
Add a comment
De viktigaste källorna
|
