Novorossijsk 2: Utsikterna dåliga

Uppgifter

 Fredagen 12 mars 1920 .

Erich Luther är fortfarande vankelmodig och ångrar sig att familjen inte åkte med det danska fartyget på måndag, berättar Käthe Luther i sin dagbok. Och vidare:

Utsikterna är dåliga här. Missionen skall bort. Bolsjevikerna sägs redan vara i Jekaterinodar [numera Krasnodar, flygvägen cirka 100 kilometer bort] och så snart engelsmännen är borta kan man säkert vänta dem hit. Då gäller det kanske att vara redo att plötsligt, på ett par timmar vara färdiga att ge sig iväg.

Fröken Georgievskaja [ en engelskkunnig ryska som bodde hos Luthers för att fungera som tolk för de brittiska officerarna] som alltid har de färskaste nyheterna för oss sa i kväll att det kan hända inom 4-5 dagar. Så det gäller att packa allt och vara redo.

Läs mer...

Novorossijsk 1: Missionärerna tar över köket

Uppgifter

Torsdagen den 11 mars 1920 är en upprörande dag hos familjen Luther i Novorossijsk. Inte nog med att mera eller mindre bekanta människor dagligen knackar på dörren för att få husrum för några nätter, huset är också fullt av officerare från den brittiska militärexpeditionen – The British Military Mission in South Russia – ”missionärerna” som Käthe Luther kallar dem i sin dagbok.

Nu har de också tagit med sig en engelsk kock.

Läs mer...

Novorossijsk 3: Obekväma tider

Uppgifter

Lördagen 13 mars 1920

börjar i irriterad stämning. Käthe antecknar, som alltid på sitt modersmål tyska (här i min översättning):

På morgonen då vi inte ännu var ur våra rum hörde jag hur någon knackade på matsalsdörren och därefter hur överstelötjant Bingham talade med Erich. Erich hade spelat på harmoniet ungefär klockan 8 och Bingham bad honom nu att inte musicera före officerarna ätit sin frukost, för många av dem jobbar in på natten och de vill sova på morgonen. Jag tycker det var rätt oförskämt. Vilken kalabalik ställer de inte till med på morgnarna redan klockan 7 då Denitsjikarna springer upp och ner efter vatten, eller då de själva kommer hem på natten. Trots all sin hövlighet och sina goda maner och trots att han talar tyska tycker jag han är rätt osympatisk.

Med ”die Denitschicks” syftar hon antagligen på ryska officerare ur Anton Denikins vita ”frivilligarmé” inhysta någonstans i huset, och ”de själva” är de brittiska officerarna. Både Käthes och Mary Luthers skildringar genomsyras av en motvilja mot britterna – som ju just besegrat Tyskland i kriget – och hos Käthe vaga förhoppningar om att Tyskland eller åtminstone Polen skall komma till de vitas undsättning.

Läs mer...