26: En hemlig räd till kappsäcken
Mary Luther hade hoppats att de bekanta brittiska officerarna från den brittiska staben i Novorossijsk skulle hjälpa familjen att komma bort från karantänsfartyget och till Konstantinopel. Major Tapp, av familjens barn kallad Petrojam, gör vad han kan men det är ganska mycket mindre: Erich och Käthe kan få åka till stranden på Lemnos för att se till resgodset som ligger där under bar himmel.
Fast det är ju strängt förbjudet att gå i land.
25: Militäriskt kryssningsprogram
Enligt folktron är tyskar ett speciellt ordningsälskande och renligt folk. Vår tyskättade flyktingfamilj ombord på s/s Rio Negro har dock funnit att britter, åtminstone brittiska officerare, kan vara minst lika noggranna med protokollet. Det avspeglas i dagordningen ombord på fartyget, som för närvarande är på väg – ingenstans, utan ligger för ankar ett stenkast ifrån stranden vid grekiska Lemnos.
Add a comment24: Under tak på s/s Rio Negro
Familjen Luther har sovit sin första natt inne – i ett lastrum med 400 andra människor. Det är mycket bättre än på s/s Braunfels där trängseln under däck var dubbelt större. Ändå betyder också den här tillvaron att man lever tätt, tätt inpå varann. Dag för dag blir allt flera sjuka, och de flesta smittor tycks drabba barnen, som ju då varken hade fått vaccineringar eller motståndskraft.
Add a comment24: Ingen picknickpromenad över landgången
Familjen sover en natt till utanför den vänliga generalens dörr i ett tidigare hönshus. Den bekväma tillvaron bryts tidigt på morgonen den 3 april 1920 då det som aviserades kvällen före skall förverkligas: Hälften av människorna på s/s Braunfels skall flytta över till s/s Rio Negro, som lagt sig i närheten. Det visade sig vara ett företag. Mary Luther beskriver det målande – och gripande – i sina minnen:
Add a comment23: Nytt fartyg, samma elände?
Efter bara en natt utanför den vänliga generalens hyttdörr kommer ett nytt orosmoment, just som man fått upp presenningen över hönshuset och ut den ruttna råttan och anden. Ett annat evakueringsfartyg närmar sig, och officerarna säger att en del av passagerarna på Braunfels skall flytta över dit.
Livet på Braunfels har varit ett elände, har både Mary och hennes svägerska Käthe Luther tyckt. Men det var ett elände man kände till. Hittills har nästan alla förändringar betytt försämringar.
Add a comment22: Plats i ett hönshus
Den första april 1920 är det två dagar sedan besättningen krävt att Luthers som slagit sig ner på s/s Braunfels lastrumslucka flyttar på sig. Nu blir det allvar och hela sällskapet, nio personer, måste faktiskt hitta en annan plats på den lilla lastbåten som har flera människor ombord än rätt välpackad modern Sverigebåt.
Lastrummen där människor låg sida vid sida på golvet och smittsamma sjukdomar spreds var inte ett alternativ. Familjen behövde en plats i det fria som ändå gick att skydda. Marys minnen:
Add a comment21: Under tiden, annanstans
För farfar Erich och hans hustru Mary hade livsutrymmet krympt till det minimala. Små saker blev stora problem. Var skall man sova? Kan man ha tak över huvudet? Hur kall blir nästa natt ombord på s/s Braunfels?
I Whitehall i London sammanträdde det brittiska imperiets centrala regering den 31 mars 1920 och hörde den senaste rapporten från Sydryssland – att Novorossijsk var utrymt. Det var i princip ett nederlag, för brittiska trupper hade ju med råd och dåd stött Anton Denikins vita armé. Det var ändå just vad premiärministern Lloyd George hade förutsatt redan flera månader tidigare, för det gick ju inte så bra att få igång handelsförbindelserna med Sovjetunionen om brittiska trupper samtidigt deltog i ett fullskaligt krig mot den.
Add a comment
